04.08.2018 ♡

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. ;) Påbörjade detta inlägg för över en månad sedan, men det lämnade halvfärdigt x antal gånger. Svårt att sätta ord på något så stort, tror jag skyller på det denna gång. 

Alltså denna dag - verkligen den bästa någonsin! Ska nu försöka mig på att återge den i bilder och text. Alla bilder i detta inlägg är tagna av vår härliga fotograf Lina. På instagram hittar ni henne under namnet @fotograflinasofia.

Låt oss börja! Efter att jag vaknat och ätit frukost hämtade Emma upp mig. Vi åkte till Ankis hårstudio där det var dags för Johanna att göra underverk med mitt hår. När min frisyr (några timmar senare) var klar, tog vi matpaus tillsammans med Anton och Daniel. Efter det gick vi för att fixa mitt smink och A&D for och hämtade upp brudbuketten och corsagen. När vi alla var klara i stan åkte vi hem till mitt där mamma hjälpte mig med brudklänningen och smyckena. Vidare hem till Antons där han gjorde sig i ordning och sedan hem till Antons mommo och moffa där vi var tills det var dags att köra mot kyrkan.

Vi hade tagit våra porträttbilder tidigare i veckan, vilket gjorde att vi hade ganska gott om tid innan vigseln. Detta var verkligen så skönt, kan varmt rekommendera liknande arrangemang. Världens bästa chaufförer hade vi också! 

Klockan 16.00 började vigseln och vi gick in i kyrkan till tonerna av Prince of Denmark's wedding march. Jag som hade trott att jag skulle darra av nervositet, var nästan helt avslappnad då vi gick in. Det hela var så mäktigt och jag njöt av varenda sekund. Att ha alla nära och kära samlade och att få säga ja till världens finaste man, det ni! 

 
Min vän Elin sjöng så vackert under vigseln.

Och världens finaste pianist som också spelade under festen.

Efter att ha blivit mottagna och hurrade på kyrktrappan tog vi bilder tillsammans med våra familjer.

Lyckliga och nygifta (, tydligen också lite bekymrade över släpet) begav vi oss mot festen. 

 

 

Några blandade bilder från världens härligaste kväll. Så tacksam över allt! Vi blev bjudna på så många fina programpunkter; sådana som rörde en på djupet och sådana som fick en att skratta så tårarna rann. Vi fick verkligen inse hur underbara människor som vi får kalla vänner, familj och släkt. Halva vägen hem från festen (till Vasa alltså) grät jag; allra mest för att allt bara var så bra! 

Allt jag är, allt jag har, till mitt sista andetag. Ska jag älska dig med hjärtats alla slag.